Hong Kong

Äntligen äntligen kom jag så till Hong Kong och äntligen, äntligen fick jag träffa min Fredrik. Jag landade rätt sent och till min överraskning hade han bokat rum på ett hotell de närmaste nätterna, eftersom jag inte var tillåten i hans studentrum. Jag kom dit i klänning, leggings och sandaler, men det var en jäkla tur att jag packat en luvtröja i handbagaget, för Hong Kong var KALLT! Och regnigt. Och blåsigt. Vi åkte buss en stund och sen dubbeldäckad spårvagn. Himla gammal och söt var den, men grejen med att envisas med att ha fönstren öppna mitt i vintern fattade jag inte.

Tyvärr blev det inte så mycket sightseeing de få dagar jag var där, vi ägnade oss mer åt att boka flygbiljetter, hotell samt fixa visum till Kina. Allt det där tar ju lite tid. Sen skulle Fredrik skriva sin sista uppsats, så han hade inte tid att vara guide. En outlet hann vi med iaf, så jag kunde köpa en mysig stickad tröja. Men vi kommer ju tillbaka i januari, kanske hinner vi med något då, det vore roligt. Då har vi ju i alla fall vinterkläder.

Bangkok

Kom så till ett av trädlampor upplyst Bangkok. Trädlampor i massor. Och överallt folk i rosa tröjor. Eller möjligtvis gula.
Tydligen fyllde kung Bhumibol år, vilket firas mellan den 5:e och 13:e december. Den rosa färgen är kungens födelsedagsfärg och den gula symboliserar den kungliga flaggan. Det tyckte David var lite gay. Själv tyckte jag det var en utmärkt idé, så nu ska jag också börja införa födelsedagsfärger...

Vi gick längs Kho san road, en ganska kort gata med ett myller av allt som turister vill (och inte vill) ha. Eller varför inte ett svensk körkort och ett diplom från valfritt universitet? David valde massage och jag vaxning istället. Första gånger jag vaxade mig på salong. #¤%&/&% så ont det gjorde. Men oh så lena ben jag fick. :-)Efter det lyxade vi oss med en ordentligt köttbit med bearnaisesås. Gud så gott, det har jag inte ätit sen i somras. För att smälta maten tog vi en tuk tuk till en jättestor nattmarknad, men det blev inte jättemycket shoppande. Men väldigt kul att se.

Dagen efter begav sig David iväg mot Chiang Mai för att jobba och jag strosade runt på stan. Åkte iväg till ett gigantiskt shoppingcenter där hela fjärde våningen bestod av hysteriska mobiltelefonbutiker. Jag hittade iaf en fin skolväska. Och Dunkin Donuts. Jag har faktiskt aldrig handlat där innan, så jag var helt enkelt tvungen att gå in. Köpte tre chokladbollar på en pinne som visade sig vara munkbollar doppade i choklad! Genialiskt! Sånt borde vi ha i Sverige!

På kvällen träffade jag tyske Jasper från Brisbane och hans kompis Bruno. Vi tog några öl och åt några gräshoppor.

Och dagen efter...då var det bara att åka till flygplatsen för att äntligen, äntligen få återförenas med min älskling.

Pattaya

Efter några dagar lämnade vi den underbara stranden på Koh Samet för partyparadiset Pattaya. Äntligen fanns det god mat inom räckhåll och vi åt vitlöksbröd tills vi storknade. Jag gick på ansiktsbehandling för en spottstyver och sen utforskade vi det omtalade nattlivet. Vi blev inte jätteimponerade, överallt fanns samma typ av barer som finns i alla städer i Thailand jag varit hittills. Barflickor satt i knät på betydligt äldre västerländska gubbar och man kunde spela fyra i rad i baren. Det fanns också några liveband med läskigt sminkade sångare.

Vid tvåsnåret tröttnade vi och tyckte att det ju måste finnas lite nattklubbar. Vi gick ner mot stranden, men där var det mycket öde och ingen musik hördes ens på håll. Vi frågade några taxichaufförer, de berättade för oss att vid två stänger allt. Vi trodde inte våra öron. Skulle inte det här vara en partystad? På vägen tillbaka mötte vi fyra svenska killar som skulle till en nattklubb. De var målare från Eskilstuna och var vänliga nog att ta med oss till Insomnia, en klubb vars like jag aldrig skådat. Överallt fanns personal som sprang runt med drinklistor och ficklampor. Ville du beställa en drink på dansgolvet gick det alldeles utmärkt. På damtoaletten fanns ett överflöd med smink och i mitten på dansgolvet stod två inhängnade podier där tjejer dansade. Jag såg inga andra västerländska tjejer där alls.

Vi stannade tills gryningen och jag hann med att bonda med en thailändsk tjej som hela tiden ville hålla upp näsan med pekfingret, samt dansa på det däringa podiet. Vid sjutiden tog vi var sin moppetaxi hem och sen lämnade vi inte respektive säng resten av dagen. Man kan ju beställa delivery från Donken. Det blir kanske inte jätterätt, men mat fick vi iaf. Nästa dag orkade vi masa oss iväg till Bangkok, men inte innan några fiskar rensat våra fötter.

Koh Samet

Så begav jag mig mot Bangkok för att möta min gamle vän David. Under båtresan från Samui tänkte jag att det är väl ingen fara att lämna resväskan nere på bildäck, bland mopederna. Den är ju så tung att släpa uppför alla trapporna. Och låst var den ju också.

Efter båtresan väntade en buss på att ta oss till ett väntställe, där en tuk tuk skulle köra oss till ett annat väntställe, där slutligen den Riktiga Bussen skulle anlända. Sagt och gjort. På bussen visades en av de mest bisarra filmer jag nånsin sett, Crank 2 fick jag senare veta att den hette. Jag tyckte synd om barnen på bussen. Eller, jag tyckte faktiskt synd om mig själv också. Det var ingen trevlig film.

När solen började dala vid väntstället kom myggen. Massor. I drösvis. Min myggspray hjälpte föga. Jag försökte öppna kombinationslåset på min väska för att hitta after bite i min necessär. Men vad konstigt. Låset går inte öppna, trots att det är rätt kod. Funderar inte så mycket på det, får väl lösa det när jag kommer fram.

Till slut sitter jag ändå på bussen till Bangkok och lyckas sova en liten stund. Tills bussen stannar med ett ryck, ut allihopa, raus raus, nu är vi framme, quickly quickly. Nyvaken står jag på en rätt tom gata i Bangkok klockan 4 på morgonen. Har ingen aning om var jag är, men beslutar att en taxi till flygplatsen nog känns som rätt grej att göra. När taxichauffören lyfter upp min väska i bilen ser jag till min stora fasa en stor glipa i dragkedjan i botten. Min väska är öppen med drygt en decimeter. Mycket hinner jag tänka under den 40 minuter långa färden till flygplatsen.

Hursomhelst, David anländer och får syn på den fina skylt jag håller upp när han kommer. Vi hjälps åt att få upp låset, som nu vid närmare titt ser misstänkt snett och forcerat ut. Men allt är kvar. Pass, kameror, smycken. Allt. Dessutom sitter en säkerhetsnål i botten, där blixtlåset inte går att stänga. Jaha, så nån har brutit upp min väska, för att inte ta något ur den, inte ens röra om lite, men denna någon hade en säkerhetsnål med sig för att laga den?
Min teori är att någon kanske lyckades bryta upp den, men blev störd/upptäckt av personal på båten som därefter försökte laga den bäst de kunde. Men veta får jag aldrig. Jag sökte noga genom väskan efter eventuella gratisdroger, men tanken på det är ju lite fånig. Varför plantera droger på någon som inte ens själv har koll på sin resrutt? :-)

David och jag tog buss och båt ut till ön Koh Samet sydöst om Bangkok. Superfin strand med sand som potatismjöl, mattor och låga bord att dricka drinkar vid i skymningen. Usel standard på hotell och dess personal. Maten heller inte supermycket att hänga i julgranen. Som då David beställde fish and chips. Och faktiskt fick chips. Hård och knaprig Estrella-variant.
Men najjs hade vi, badade och solade och inmundigade då och då någon ananas eller så. Sista eftermiddagen tog vi en motorbåt runt ön för lite snorkling och titt på solnedgång.

Lite bilder

Koh Samui

När jag tröttnade på Ao Nang, eller, det gjorde jag väl inte, men jag kände att jag behövde röra mig mot trakter jag inte varit i förr, bestämde jag mig hastigt för att resa till Koh Samui. Sagt och gjort.
Det tog nästan hela dagen, med buss och båt, men det var en mysig resa. Koh Samui var lite mulet och regnigt, precis som jag förväntat så jag kom dit på torsdag eftermiddag och upptäckte inte stranden förrän på lördagen. Det var rätt stormiga vågor, så jag badade inte. Stranden var lång, men inte så bred, man satt väldigt nära vågorna.

På lördag kväll tröttnade jag på att inte göra ngt, så jag bokade mig en liten tripp runt ön. Elefantritt, baby elephant show, monkey show, gigantisk buddhastaty, död mumifierad munk med solbrillor, view point och bad i vattenfall stod på schemat. Det var en rolig dag och skönt med solsken.

Imorrn åker jag vidare mot Bangkok för att träffa min kompis David och vi åker nog vidare till Koh Samet för att undersöka stränderna där. Jag har beslutat att skippa Vietnam. Resan dit kostade ju inte så farligt, men att ta sig fran Hanoi till HK var alldeles för dyrt tyckte jag. Synd dock, jag hade gärna velat resa dit. Men istället får jag träffa min älskling lite tidigare. Wiiih!

Ao Nang

Jag åkte från Koh Lanta till Ao Nang en bit utanför Krabi. Det var skönt att lämna Lanta, det kändes inte så säkert att vara där. Jag var lite orolig på natten och trots att jag träffade flera jättegulliga människor träffade jag även en hel del otrevliga thailändare.

Ao Nang var däremot jättetrevligt, jag träffade Tim från Tasmanien som jag hängde lite med på stranden och senare träffade jag norska Kristin fran Brisbane. Med sig hade hon två andra norska tjejer som pluggat på Nya Zealand. Vi sprang ihop av en slump på gatan utanför mitt hotell. Roligt!

Vi spenderade oxå strandtid ihop på underbara Railey beach och ja, solbrännan börjar ta sig nu...:-)