Vi lämnade hotellet tillsammans och Fredrik åkte till skolan för att skriva klart sin uppsats, lämna in den, packa ihop sina saker i sitt rum samt skriva ut sig från skolan. Jag åkte till Prêt a Manger där vi ätit frukost varje dag för att helt fräckt utnyttja deras gratis WiFi några timmar.
Strax innan fyra tyckte jag det var en bra idé att bege sig till Kinesiska ambassaden för att hämta ut våra visum. För de stängde väl fem? Eller...det är ju fredag....de...stänger väl inte tidigare? Eftersom vi ska lämna landet redan samma kväll känns det rätt viktigt att vi får tillbaka våra pass. Tursamt nog ligger inte ambassaden många t-banestationer bort så jag får rätt snabbt reda på att de har öppet, men hjärtat bultade väldigt fort på vägen dit.
Jag letar mig fram till Fredriks skola, en resa på drygt en timme och med flera byten, men med hjälp av en karta klarar jag det galant och tycker dessutom att det är riktigt roligt. Jag får träffa hans ena roomie Steven och vi går och äter på den finaste restaurangen på campus.
Så kommer vi i god tid till flygplatsen, incheckningen har precis börjat men kön var lång av filippiner bärandes på kartonger med platt-tevear som de skulle ge bort i julklapp. När det äntligen är vår tur, drygt en timme innan planet ska gå, säger personalen att de inte kan släppa iväg oss till Manila för att vi inte har någon utresebiljett ur landet. På ALLA mina resor efter Australien har jag varit jättenoga med sånt, för jag vet ju att de kan kräva det. Det har dock aldrig hänt. Men nu. Enda gången vi inte har någon biljett. Då ska de naturligtvis ha en.
De kan tänka sig att boka en returresa till oss. Till Hong Kong. Men vi ska ju till Shanghai. Vi vill försöka boka själva istället. Fredrik har sin lilla dator och det FINNS gratis WiFi på flygplatsen. Det är bara förbannat segt. Och tiden går. Jag gör vad jag kan och försöker se till att personalen har allt klart så fort vår bokning går igenom. Men jag är sjukt stressad och tror att vi ska bli fast på flygplatsen hela natten, det här kommer aldrig gå. Kort sagt, nära ett nervsammanbrott. Fredrik däremot, är kolugn och minuterna efter att incheckningen egentligen skulle stängt får vi våra printade Shanghai-biljetter i handen. Naturligtvis var det ingen som ville kolla på dem när vi landade.
Vi kommer fram runt halv fem på natten till det hotell vi bokat. Vi har självklart bokat rum för hela den natten, men tydligen har det blivit fel och hotellet är fullbokat. Detta skulle vi fått ett mail om, men ett sådant har inte kommit. Det vi kan göra är att vänta på att någon ska checka ut tidigt. Fredrik somnar i soffan i lobbyn och jag försöker underhålla mig bäst jag kan. En och en halv timme senare får vi tack och lov ett rum och dygnsrytmen blir totalt felvänd.
Så kan man också fira sin ettårsdag. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar