Bläh. Jag måste komma ur detta sovträsk! Hur gör man? Som det är nu går jag och lägger mig två - halv tre och vaknar mellan 11 och 12 på förmiddagen. Visst ringer väckarklockan vid nio, men det är ju så sköööönt att somna om!
Men jag vill ha ändring! Får be Tim väcka mig innan han går till jobbet imorrn!
Det var en rolig fest för Rainer i fredags dock. Tyvärr missade vi själva överraskningsmomentet, han hade tydligen blivit helt ställd, men det var kul ändå. När polisen började cruisa gatan kände vi att det var dags att dra in till stan och vi hamnade på Kaliber! Mitt favvoställe. Inget massa technotrams, utan vanlig hederlig 80- och 90-talsmusik! Sen hade vi efterfest hos oss till klockan 7-8 sådär.
Resten av helgen förflöt i lugn takt. Nu MÅSTE jag dock se till att verkligen göra ngt konstruktivt med mina sista assignments. Det går, men det går låååångsamt!
tisdag 27 oktober 2009
onsdag 21 oktober 2009
Nyhetsblixt
Ja, så var då resan till Malaysia beställd! Den 11:e november ska jag lämna mitt solparadis för...tja, ytterligare ett. Men ett mer kärleksfullt sådant. Missförstå mig inte, Tim, Matt och Nathan tycker om mig, men inte lika mycket som min Fredrik gör! Ön Penang skall för alltid vara inristade i våra hjärtan.
Slutspurten i skolan nu, en bokdesign, en otraditionell reklamkampanj med "traditionell" produkt samt den klurigaste, en "kreativ produkt" vilken jag ska tillverka genom att från början inte veta vad jag ska göra.
Bokdesignen har en bit kvar, men börjar arta sig, den icketraditionella reklamkampanjen är kontroversiell men förhoppningsvis eggande! Hehe.
Och den sista...iiiingen aning. Var det inte så det skulle vara? Kanske inte.
Idag blev dock en dag i shoppingens tecken. Det var inte riktigt meningen, men jag inhandlade bara nyttiga saker. Jodå!
Till helgen är det fest, nästa helg Halloween och helgen efter det är det avskedsfest för mig med inbyggd födelsedagsfest för Tim. Eller var det tvärtom?
Dessutom måste jag hinna med allt jag ännu inte hunnit med. Se delar av stan jag ignorerat. Köpa australiensiska julklappar (skriv gärna önskelistor). Åka till Surfers paradise som jag ännu inte sett. Dreamworld, hinner vi med det Caroline? Jag vill, vill vill!
Kim ställer upp som fotomodell i min kampanj för att rädda regnskogen. Han gjorde ett sjukt bra jobb som Tarzan. Man kan klicka på bilden, då blir den gigantisk, upptäckte jag nyss.
Slutspurten i skolan nu, en bokdesign, en otraditionell reklamkampanj med "traditionell" produkt samt den klurigaste, en "kreativ produkt" vilken jag ska tillverka genom att från början inte veta vad jag ska göra.
Bokdesignen har en bit kvar, men börjar arta sig, den icketraditionella reklamkampanjen är kontroversiell men förhoppningsvis eggande! Hehe.
Och den sista...iiiingen aning. Var det inte så det skulle vara? Kanske inte.
Idag blev dock en dag i shoppingens tecken. Det var inte riktigt meningen, men jag inhandlade bara nyttiga saker. Jodå!
Till helgen är det fest, nästa helg Halloween och helgen efter det är det avskedsfest för mig med inbyggd födelsedagsfest för Tim. Eller var det tvärtom?
Dessutom måste jag hinna med allt jag ännu inte hunnit med. Se delar av stan jag ignorerat. Köpa australiensiska julklappar (skriv gärna önskelistor). Åka till Surfers paradise som jag ännu inte sett. Dreamworld, hinner vi med det Caroline? Jag vill, vill vill!
tisdag 13 oktober 2009
Slutet närmar sig
Jag hoppade en av mina kurser ungefär samtidigt som Oskar kom på besök. Jag var så pass sjuk (jag som nästan aldrig blir sjuk), så uppstressad över den kursen och jag tror nog det hade ett samband. Det var helt enkelt inte värt att må så som jag gjorde p.g.a. den, så nu har jag bara tre kurser.
Det känns lite fånigt, men vad ska man göra om man väljer fel och inte upptäcker det förrens mitt i? Jag tror det kan hända alla. Tyvärr gick det inte att hoppa på en annan kurs, det skulle man gjorde redan andra veckan i så fall. På något sätt ska det väl gå att lösa när jag kommer tillbaka till Sverige. En extra kurs hit eller dit hoppas jag inte ska vara något problem.
Detta innebär även att alla mina kurser slutar den 5:e november. That's it. Min tid här är över om tre veckor. Det känns så konstigt. Jag hade ju ställt in mig på nästan en månad till.
Hur ska killarna i huset klara sig utan mig (och min mat)? Jag kommer sakna dem. Samtidigt börjar ju något nytt och underbart. Resandet!
Jag och Fredrik planerar att mötas på Malaysia den 11:e november. Då får vi fem dagar tillsammans innan han måste tillbaka till Hong Kong och jag reser vidare på egen hand.
Vart det bär av har jag ännu inte riktigt planerat, men det lutar åt Thailand och Vietnam innan jag landar i Hong Kong jag med. Till jul och nyår hoppas vi på att vi (jag) har råd att åka till Filippinerna.
Just nu sitter jag som bäst och letar hotell i Langkawi, men det är klurigt att lista ut vilket som är mest prisvärt och helst också lite romantiskt!
Allra helst vill jag bo i en bungalow på stolpar i vattnet, men jag tror nog att vi får spara det till en annan resa.
Det känns lite fånigt, men vad ska man göra om man väljer fel och inte upptäcker det förrens mitt i? Jag tror det kan hända alla. Tyvärr gick det inte att hoppa på en annan kurs, det skulle man gjorde redan andra veckan i så fall. På något sätt ska det väl gå att lösa när jag kommer tillbaka till Sverige. En extra kurs hit eller dit hoppas jag inte ska vara något problem.
Detta innebär även att alla mina kurser slutar den 5:e november. That's it. Min tid här är över om tre veckor. Det känns så konstigt. Jag hade ju ställt in mig på nästan en månad till.
Hur ska killarna i huset klara sig utan mig (och min mat)? Jag kommer sakna dem. Samtidigt börjar ju något nytt och underbart. Resandet!
Jag och Fredrik planerar att mötas på Malaysia den 11:e november. Då får vi fem dagar tillsammans innan han måste tillbaka till Hong Kong och jag reser vidare på egen hand.
Vart det bär av har jag ännu inte riktigt planerat, men det lutar åt Thailand och Vietnam innan jag landar i Hong Kong jag med. Till jul och nyår hoppas vi på att vi (jag) har råd att åka till Filippinerna.
Just nu sitter jag som bäst och letar hotell i Langkawi, men det är klurigt att lista ut vilket som är mest prisvärt och helst också lite romantiskt!
Allra helst vill jag bo i en bungalow på stolpar i vattnet, men jag tror nog att vi får spara det till en annan resa.
Byron Bay
Oskar åkte vidare på onsdagen efter att vi varit på Fraser och det var lite sorgligt att se honom åka. Min lille lille bror, alldeles ensam ute i stora världen.
Själv hade jag lov och gjorde saker jag inte hunnit med tidigare. Tvätta och handla och sånt. Alia, hennes kanadendiska kompis Sam, norske Kim och tyske Rainer hade hyrt två vans som de sightseeingade med under lovet. De skulle vara i Byron Bay till helgen och varför inte möta upp dem där, tänkte vi.
På fredagkvällen åkte alltså jag, Tina, Nathan och Tim ner till Byron Bay som ligger lite mer än en timme söderut. Vi fick plats på ett riktigt najs hostel, Aquarious, bo där om du ska åka dit!
Vi satt i hostelbaren ett tag och sen gick vi vidare till en vidrig köttmarknad där folk dansade på aluminiumborden. Inte min typ av ställe, kunde jag lugnt säga.
Efterfesten med alldeles för många brittiska/irländska killar blev inte heller så lyckad, men ändå lyckades vi vandra hem runt femtiden (som vanligt).
Morgonen efter lyckades vi efter många om och men hitta den strand där Alia och resten av gänget höll till, men jag var inte så badsugen. Det var rätt kallt i vattnet, men de andra surfade glatt i sina våtdräkter.
Vi åt middag på vårt hostel, där vi nu fått sällskap av danske Torsten som bodde i samma dorm som vi. Han och ett engelskt par, även de från vår dorm, gjorde oss senare sällskap när vi gick ner till stranden för att dricka öl (inte så lagligt, men oerhört mysigt).
Vi satt där ett bra tag och jag tyckte nog vi kunde fortsatt sitta där, men istället gick vi vidare till en klubb.
Klubbens ingång låg högst upp i en trappa och där uppe stod även vakterna. Jag minns att jag skärpte till mig för att se så nykter ut jag kunde och alla 11 skuttade sen uppför trappan på led. Vakterna visar oss med handrörelser åt vilket håll vi ska gå och vi skuttar lika glatt nerför trappan, i tron om att vi nu är inne på klubben.
Döm om vår förvåning när vi står på exakt samma plats där vi började.
Jag skrattade i 10 minuter och det var knappt jag kunde sluta. Det måste sett så oerhört roligt ut.
Vi kom i allafall in på en klubb sedan och vi hade faktiskt riktigt roligt, men till slut blev jag trött på musiken och vandrade de få meterna hemåt.
Efter en ngt sen utcheckning och en riktigt god frukost begav vi oss sedan hem igen.
Jag och Tim
Jag och Tina
Stranden
Fyren
Nathan i killarnas van
Själv hade jag lov och gjorde saker jag inte hunnit med tidigare. Tvätta och handla och sånt. Alia, hennes kanadendiska kompis Sam, norske Kim och tyske Rainer hade hyrt två vans som de sightseeingade med under lovet. De skulle vara i Byron Bay till helgen och varför inte möta upp dem där, tänkte vi.
På fredagkvällen åkte alltså jag, Tina, Nathan och Tim ner till Byron Bay som ligger lite mer än en timme söderut. Vi fick plats på ett riktigt najs hostel, Aquarious, bo där om du ska åka dit!
Vi satt i hostelbaren ett tag och sen gick vi vidare till en vidrig köttmarknad där folk dansade på aluminiumborden. Inte min typ av ställe, kunde jag lugnt säga.
Efterfesten med alldeles för många brittiska/irländska killar blev inte heller så lyckad, men ändå lyckades vi vandra hem runt femtiden (som vanligt).
Morgonen efter lyckades vi efter många om och men hitta den strand där Alia och resten av gänget höll till, men jag var inte så badsugen. Det var rätt kallt i vattnet, men de andra surfade glatt i sina våtdräkter.
Vi åt middag på vårt hostel, där vi nu fått sällskap av danske Torsten som bodde i samma dorm som vi. Han och ett engelskt par, även de från vår dorm, gjorde oss senare sällskap när vi gick ner till stranden för att dricka öl (inte så lagligt, men oerhört mysigt).
Vi satt där ett bra tag och jag tyckte nog vi kunde fortsatt sitta där, men istället gick vi vidare till en klubb.
Klubbens ingång låg högst upp i en trappa och där uppe stod även vakterna. Jag minns att jag skärpte till mig för att se så nykter ut jag kunde och alla 11 skuttade sen uppför trappan på led. Vakterna visar oss med handrörelser åt vilket håll vi ska gå och vi skuttar lika glatt nerför trappan, i tron om att vi nu är inne på klubben.
Döm om vår förvåning när vi står på exakt samma plats där vi började.
Jag skrattade i 10 minuter och det var knappt jag kunde sluta. Det måste sett så oerhört roligt ut.
Vi kom i allafall in på en klubb sedan och vi hade faktiskt riktigt roligt, men till slut blev jag trött på musiken och vandrade de få meterna hemåt.
Efter en ngt sen utcheckning och en riktigt god frukost begav vi oss sedan hem igen.
Fraser island
Det var inte riktigt meningen att ta en sån lång bloggpaus, men det är lätt hänt när mycket händer på kort tid.
Oskar landade på tisdagen och hittade hem hit alldeles på egen hand. På onsdagen skulle jag till skolan och han följde mig dit. Himlen var totalt gul och när vi kom upp till klipporna kunde man inte ens se skyskraporna på andra sidan floden. Sandstorm. Helt otroligt var det. Det var inte så illa att det blåste runt i ögonen på oss, men man kunde känna att luften var annorlunda.
På torsdagen var himlen dock helt blå igen. Oskar gick runt på stan på egen hand och fick följa med mig på en av mina lektioner, det tyckte han var kul. Fredagen spenderade vi på beachen i South Bank och sen åkte vi till Tinas födelsedagsfest i Indooroopilly. Det blev en rolig kväll som slutade sent (varför gör det ALLTID det här?).
På lördagen satte jag, Oskar, Monique och Lucia av mot Fraser island, dit vi kom vid åttatiden på kvällen. Vi åt middag och tog några drinkar på Dingo bar, sedan rätt tidigt i säng. Jag hade glömt kvar min lilla kamera på festen, men sån tur var hade jag systemkameran med mig. Trodde jag. Någon hade visst tagit ur batteriet för att ladda det. Sån tur var hade vi i alla fall Oskars kamera med oss. Det var vi glada för när Moniques kamera gick sönder!
På söndag morgon blev vi hämtade av vår guide Dave, som var smågalen men väldigt rolig. Han körde runt oss i en fyrhjulsdriven buss på sandvägar genom öns inre. Vi fick gå genom en regnskog en bit av sträckan och se sötvattenssjöar som var fantastiskt vackra. På vägen hem fick vår superbuss, som Dave skrutit så mycket om, punktering. Vi fick sitta i sandspåren en timme innan andra bussar kunde komma och hämta oss. Det blev en gigantiskt lång kö bakom oss, eftersom ingen kunde komma förbi på den smala vägen.
Dagen efter åkte vi ut på ännu en tur, denna gång till 75 mile beach som verkligen var en upplevelse. Vi såg vraket av båten Maheno och fick klättra upp på Indian Head där vi hade en fantastisk utsikt över havet. Nedanför simmade stora rockor, men det roligaste var ändå att se plasken från valarna. Det visade sig att jag hade en helt oväntad talang, jag var den som såg valarna först nästan varje gång. :-) Har jag en framtid som whalespotter månne?
Innan dagen var slut hann vi även med att bada lite samt en kort flygtur över ön. Precis i slutet av flygningen gjorde piloten galna vändningar vilket var i klass med den bästa berg-och-dalbana. Underbart!
Tidigt, tidigt morgonen efter åkte vi tillbaka till Brisbane. Det var en resa man inte glömmer i första taget, men det hade varit roligt att stanna längre. Vi såg ju heller inga dingos, vilket man nästan alltid gör annars, så det blir till att komma tillbaka en annan gång!
Här bakom träden ska det alltså finnas en hel stad!
Hoppet lever på stranden.
Allihopa vid Basin lake.
I regnskogen.
I McKenzie lake.
Alla kollar om vi verkligen har punktering. Det har vi.
Vid sidan av vraket.
Maheno.
Uppe på Indian Head.
Flyga flygplan.
Oskar landade på tisdagen och hittade hem hit alldeles på egen hand. På onsdagen skulle jag till skolan och han följde mig dit. Himlen var totalt gul och när vi kom upp till klipporna kunde man inte ens se skyskraporna på andra sidan floden. Sandstorm. Helt otroligt var det. Det var inte så illa att det blåste runt i ögonen på oss, men man kunde känna att luften var annorlunda.
På torsdagen var himlen dock helt blå igen. Oskar gick runt på stan på egen hand och fick följa med mig på en av mina lektioner, det tyckte han var kul. Fredagen spenderade vi på beachen i South Bank och sen åkte vi till Tinas födelsedagsfest i Indooroopilly. Det blev en rolig kväll som slutade sent (varför gör det ALLTID det här?).
På lördagen satte jag, Oskar, Monique och Lucia av mot Fraser island, dit vi kom vid åttatiden på kvällen. Vi åt middag och tog några drinkar på Dingo bar, sedan rätt tidigt i säng. Jag hade glömt kvar min lilla kamera på festen, men sån tur var hade jag systemkameran med mig. Trodde jag. Någon hade visst tagit ur batteriet för att ladda det. Sån tur var hade vi i alla fall Oskars kamera med oss. Det var vi glada för när Moniques kamera gick sönder!
På söndag morgon blev vi hämtade av vår guide Dave, som var smågalen men väldigt rolig. Han körde runt oss i en fyrhjulsdriven buss på sandvägar genom öns inre. Vi fick gå genom en regnskog en bit av sträckan och se sötvattenssjöar som var fantastiskt vackra. På vägen hem fick vår superbuss, som Dave skrutit så mycket om, punktering. Vi fick sitta i sandspåren en timme innan andra bussar kunde komma och hämta oss. Det blev en gigantiskt lång kö bakom oss, eftersom ingen kunde komma förbi på den smala vägen.
Dagen efter åkte vi ut på ännu en tur, denna gång till 75 mile beach som verkligen var en upplevelse. Vi såg vraket av båten Maheno och fick klättra upp på Indian Head där vi hade en fantastisk utsikt över havet. Nedanför simmade stora rockor, men det roligaste var ändå att se plasken från valarna. Det visade sig att jag hade en helt oväntad talang, jag var den som såg valarna först nästan varje gång. :-) Har jag en framtid som whalespotter månne?
Innan dagen var slut hann vi även med att bada lite samt en kort flygtur över ön. Precis i slutet av flygningen gjorde piloten galna vändningar vilket var i klass med den bästa berg-och-dalbana. Underbart!
Tidigt, tidigt morgonen efter åkte vi tillbaka till Brisbane. Det var en resa man inte glömmer i första taget, men det hade varit roligt att stanna längre. Vi såg ju heller inga dingos, vilket man nästan alltid gör annars, så det blir till att komma tillbaka en annan gång!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)