I fredags var, jag, Alia, normännen och tyska Monique och Lucia, på Australia Zoo. Det är det Zoo som Steve Irwin ägde och som numera ägs av hans änka Terri. När vi var där var det deras dotter Bindis 11-årsdag vilket firades på en massa olika sätt, men främst genom att hela familjen uppträdde i en krokodilshow i vilken Bindi fick mata krokodilen.
Min höjdpunk var dock inte det, utan att få klappa och mata de ursöta kängururna. Helt fantastiskt. Det fanns två hagar för kängururna och i den andra upptäckte vi att mammorna hade joeys i sina pungar. Det såg väldigt roligt ut när ett par ben stack ut ur magen på dem.
Jag ville väldigt gärna krama en koala också och enda sättet att få göra det var att fotas med den. Jag och Monique köade en stund men när det var min tur var koalan trött och ville inte riktigt kramas. Istället körde den in sina sylvassa klor i mina armar med rivsår och blåmärken som följd. Till slut fick vi ändå bilden tagen, men mitt leende är nog mer en grimas än hjärtligt.
Monique hade tur och fick en helt ny koala. En hona dessutom, min var en hane som hade en doft som mest liknade urin. Den doften satt kvar på tröjan resten av dagen, najjs.
Förutom dessa djur såg vi tigrar, rödsvansade pandor, tasmanska djävlar, papegojor, ursöta vombater, emuer och piggsvin. Jag tog massor av bilder.
Vi hade gått upp i gryningen eftersom djurparken ligger en bit från stan så när jag kom hem vid halvåtta-tiden var jag helt slut och krashade på soffan.
Vaknade på lördagen helt snuvig och spenderade den mest i soffan med att titta på film, men lyckades ändå ta mig upp och ut för att åka hem till norrmännen på bbq.
De bor i en helt fantastisk lägenhet på Ann street i city och det var ikeamöbler i vitt och björk överallt. Naturligtvis har de en gigantisk balkong och pool högst upp på taket.
Madeleine, Caroline, Magnus och Fredrik (jo, de har ju faktiskt namn) hade fixat med jättemkt god mat och det blev en supertrevlig kväll med en massa folk med olika nationaliteter.
Vi gick ut lite senare, jag hängde på, men kände att det inte var min typ av ställe, så jag åkte hem i ngt slags försök att kurera mig.
Det gick sådär, eftersom även söndagen spenderades i soffan framför filmer. Vi hade dock en trevlig kväll ute på altanen lite senare med de irländska grannarna.
Att bo här är som att bo med tre storebröder. Tim är stor och snäll, Matt är smågalen (trots advokatyrket, eller kanske därför?) och Nathan är aningen tillbakadragen, men det är kanske för att han inte känner de andra så bra, han hade bara bott här några dagar innan jag kom.
Nu till dagens aktiviteter.